Det stora misslyckandet

Viktor Orban i Ungern.

Nigel Farage och Brexit i Storbritannien.

Jimmie Åkesson i Sverige.

Donald Trump i USA.

Över hela den europeiska kontinenten, och nu även i Amerika, har högerextrema figurer och partier skjutit upp ur marken, och växt till sig. Och en genomgående ingrediens i denna trend är, att ju värre övertramp de begår, ju grövre och mer kränkande uttalanden de gör, ju mer barbariska de är i sin framtoning, desto fler människor sympatiserar med dem.

Vad vi ser är ett gigantiskt förakt för politiker och det så kallade etablissemanget, ”PK-maffian” som det heter i Sverigedemokratisk jargong. Vad vi ser är ett totalt misslyckande från de etablerade partierna och politiska ledarna att vinna förtroende bland en stor och ökande grupp av medborgare.

Att peka på en enda anledning till denna utveckling är nog omöjligt. Det finns flera faktorer som har lett fram till detta.

Världen förändras i allt snabbare tempo. Människan levde som jordbrukare under tusentals år. Så kom den industriella revolutionen, och vi levde i industrisamhället under mer än hundra år. Därefter har service- och tjänstesektorn växt lavinartat – inte minst med hjälp av den otroliga tekniska utveckling vi sett under de senaste decennierna.

Världen har inte bara förändrats, den har blivit mindre. Vi rör oss ganska obehindrat mellan olika delar av jorden, och ännu snabbare rör pengarna sig. Företag i Europa och USA förlägger sin tillverkning till låglöneländer i Asien och på andra ställen. Och denna utveckling understöds, eller motarbetas åtminstone inte, av de etablerade politiska grupperingarna.

Någonstans längs denna väg har ledarskiktet – politiker, ekonomer och andra som ”ligger i framkant” – tappat en stor del av befolkningen. Förändringarna går så snabbt att många känner att de tappat fotfästet. Det som varit ”sant” så länge de minns gäller inte längre, och känslan infinner sig att man är maktlös. Det går inte att stoppa det som håller på att hända.

Just därför dras dessa människor till grupper, partier, starka individer som lovar att göra det omöjliga, att stoppa utvecklingen, att vrida den tillbaka. För just det är en gemensam nämnare för extremhögern, man vill tillbaka till en (inbillad) guldålder någonstans i det förflutna. ”Make America great again!” skanderar Trump och hans följare, och Jimmie Åkesson och hans parti vill återvända till en Sörgårdsidyll där alla heter Olle och Lisa, inte Mohammed och Latifah.

Jag menar att en stor del av ansvaret för det missnöje och det förakt för etablissemanget, som möjliggör de högerextremas framgång, ligger hos socialdemokratiska partier och motsvarande. I land efter land har vi de senaste decennierna sett hur politiker som, bara för att nämna två, Tony Blair och Göran Persson oblygt skiftat färg från röd till ljusblå. De har i stort sett köpt och accepterat borgerlighetens världsbild – gått med på sänkta skatter, nedmontering av den offentliga sektorn, liten eller obefintlig kontroll av kapitalet. De som blivit omsprungna av personer med vassare armbågar och finare ekonomiskt väderkorn har inte fått något stöd från den traditionella arbetarrörelsen. Och i en värld där det inte går att se skillnad på socialdemokratin och den moderata högern blir många vilsna människor ett lätt byte för extremhögern.

Ilskan riktas mot dem som har det svårast, murar och stängsel byggs för att stänga dem ute. Foto: Freeimages.com

Ilskan riktas mot dem som har det svårast, murar och stängsel byggs för att stänga dem ute. Foto: Freeimages.com

Frustrationen och missnöjet hos den som känner sig marginaliserad är förståeligt. Svårare att förstå är dock att missnöjet sällan riktar sig mot dem som faktiskt orsakat det – de superrika, som tar hand om alla pengarna, som är de som dragit nytta av att världen krympt. Nej, istället riktas ilskan mot dem som har det ännu svårare, framför allt flyktingar och invandrare från tredje världen.

Den enda trösten i den politiska utveckling vi ser just nu, och den är klen, är att om/när dessa Trump- och Åkessonfigurer kommer till makten, så kommer det ganska snart att visa sig att de inte har förmågan att leverera det som de lovat. Deras väljare kommer att bli besvikna och successivt lämna dem. Men tiden där emellan kommer att bli smärtsam för oss alla.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

I begynnelsen…

I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.

Bibeln. Johannes 1:1.

Jag undrar hur Johannes tänkte när han skrev det där – om vi nu rent hypotetiskt accepterar att det var en snubbe vid namn Johannes som skrev det (på sitt språk, förstås, vilket troligen inte var svenska).

Kanske tänkte han att det skulle vara lättare för folk att förstå honom om han skrev på det viset, istället för att skriva som det verkligen var:

Före begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.

Kanske räknade Johannes kallt med att inte få de där riktigt besvärliga frågorna med sin formulering – frågor som: Men hur var det då före begynnelsen? Hur var det då innan Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud? Troligen räknade han med att inte många av dem som tog del av hans skrift skulle tränga så djupt in i orden; de skulle helt enkelt acceptera vad de läste eller fick uppläst för sig. Det lät ju som en enkel och bra förklaring, en början.

Trots det vet vi ju emellertid att det alltid har funnits något innan något annat fanns, eller tog sin början. Liksom det alltid kommer att finnas något efter något annat, när något annat har tagit slut.

Alltnog.

Ordet, som var hos Gud, och som var Gud, formade sig där i den tidlösa Intigheten. Det formade sig, i en hastighet som skulle gjort förändringen oförnimbar för en betraktare – om där hade funnits någon, till den elliptiska oval som vi skulle kalla ägg.

origin

Ägget. Urformen. Den skepnad i vilken Gud/Ordet/Ägget koncentrerade den ofantliga, omätbara mängd energi som etablerats under Intigheten, som funnits utan att finnas, som anats utan att kunna definieras, som formulerats av Ordet, som… var en förutsättning för dess existens.

Inuti den urform som var Ägget låg energin inkapslad, nu, ögonblicken före begynnelsen, koncentrerad till en täthet som var avståndet, inte mellan noll och oändligheten, utan mellan oändligheten och noll. Och med ofrånkomligheten och tvångsmässigheten – skapade av Ordet självt – hos fabelns skorpion, som mitt ute på floden stinger och förgiftar oxen som ska bära den över vattnet, och därmed orsakar bådas död, stegrades kraften i en exponentiell kurva tills den nådde sin klimax i en förlösande, förtärande explosion.

Ty så älskade Gud tanken på en värld, att Hon sprängde sig själv i ziljontals mikroskopiska fragment vilka slungades ut åt alla håll och uppfyllde Intigheten.

 

To be continued…

Maybe by You

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Om arbete och pengar

Idag har jag nöjet att presentera mitt blogginlägg från en annan, bredare plattform, nämligen den alternativa, nordskånska dagstidningen Frilagt.se

Här är ett utdrag ur min text:

Vad ska mänsklig (yrkesmässig) aktivitet ha för syfte? För även om ett syfte är att inkassera lönen för det vi åstadkommit på vårt arbete, så tjänar arbetet också ett annat syfte.

Den som är läkare använder sin arbetstid till att försöka läka människor som blivit sjuka eller skadade, eller möjligen arbeta preventivt för att vi inte ska bli sjuka. Läkaren tillhandahåller en tjänst – sjuk- och hälsovård – och får betalt för detta. Den som är byggnadsarbetare bygger eller renoverar ett hus som någon ska bo i. Byggnadsarbetaren framställer, eller förbättrar, en produkt och får betalt för detta. Vi kan hävda att läkarens och byggnadsarbetarens arbete gör världen bättre på ett eller annat sätt. Deras arbete gör en positiv skillnad för någon annan.

Men den som tjänar pengar på pengar, på vilket sätt gör han eller hon världen bättre för någon annan?

Läs hela krönikan här!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Ceta, en lömsk genväg till TTIP

Idag upplåter jag mitt bloggutrymme åt en artikel skriven av en annan person, nämligen ETC-reportern Lisa Persson. Den handlar om handelsavtalet mellan EU och Kanada, Ceta, vilket riskerar att klubbas igenom av EU-ledarna nästa vecka.

Det vore utan tvekan en katastrof för både miljö och fördelningspolitik om detta avtal går igenom och införs. Och om du tänker, “Men, det är ju bara snälla Kanada, inte glupska USA”, så ha följande i minne:

“…ett godkännande av Ceta kan i praktiken innebära att TTIP blir verklighet. Detta eftersom de flesta amerikanska bolag har en filial i Kanada vilket gör det möjligt för dem att stämma europeiska stater.”

Läs hela artikeln HÄR, och följ gärna de länkar där finns till relaterade texter. Detta är viktigt, och det är bråttom!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Är detta ett lågvattenmärke?

Det kanske inte passar sig för en före detta journalist att ondgöra sig över “kollegors” verk. Men den här gången kan jag bara inte hålla flabben.

Det handlar om en “artikel”, ja det måste sättas inom citationstecken, i dagens/veckans utgåva av Lokaltidningen – den edition av tidningen som drabbar hushållen i Hässleholms kommun.

artikel

Som ni förhoppningsvis kan se på bilden är rubriken Alkobom visades upp i Hässleholm. Ja, rubriken är väl det enda i sammanhanget som inte är katastrof. Texten är skriven av Lennart Johansson från Motorförarnas Helnykterhetsförbund, enligt byline. Ingen skugga ska falla över denna organisation, men däremot ska slagskuggan i all sin kraft falla över tidningsredaktionen (eller, ännu hellre, ägarna) som låter denne Johansson skriva en artikel på redaktionell plats i tidningen. För ingenstans på sidan framgår det att det skulle handla om annonser. Utan att rodna trippar Lokaltidningen inte bara på gränsen mellan journalistik och reklam, man tar ett sjumilakliv över den!

Det är också uppenbart att Johansson är… nykterhetsaktivist, kanske, eller vad han nu är, åtminstone inte journalist. Ingenstans i texten berättas det någonting om vad en alkobom är eller hur den fungerar. (Det enda informativa av det slaget är att det finns en ledningsbuss någonstans som ska kontrollera bommarna.)

Den bild som illustrerar artikeln – och som varken har bildtext eller, av förklarliga skäl kanske, fotobyline – kastar inte heller mycket ljus över berättelsen. Den visar något som mest ser ut som en korvkiosk.

Av en mening i texten, där det står att alkobommarna används i frihamnen i Stockholm, kan man möjligen dra slutsatsen att det på något sätt handlar om båtar, fartyg. Och då är väl reflektionen att det känns synnerligen “självklart” att de här bommarna visas upp i den stora hamnstaden Hässleholm…

Posted in Uncategorized | Leave a comment

En liten film från sommarens resa

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Civilisationen och (o)djuret

Frihet är ett av våra mest hyllade ord och begrepp. Med viss rätt, naturligtvis, särskilt om vi tänker oss att alternativet är tvång. De flesta skulle nog i det valet lägga sin röst på frihet.

Samtidigt kan vi nog också hävda att säkerhet är något som de flesta av oss tycker är positivt. Särskilt om alternativet är osäkerhet; Kommer mina pengar att räcka månaden ut? Kommer mitt barn tryggt hem från skolan idag?

På något sätt vill vi ha både frihet och säkerhet. Men det är tyvärr lite grann som att både vilja äta upp kakan och ha den kvar. För frihet och säkerhet är på många sätt varandras motsatser.

Låt oss ta ett ord som… säkerhetspolisen. Enligt ovanstående exempel skulle en sådan instans mycket väl kunna vara den som garanterar att ditt barn faktiskt kommer hem tryggt och säkert från skolan på dagarna. Men vi tänker snarare på den som en hårdför, ansiktslös organisation som hotar och inskränker vår frihet.

Det finns en höger-vänster-dimension i frågan om frihet och/eller säkerhet. Orden är kopplade till företeelser som en svag eller en stark stat. Här ser vi högerns/borgerlighetens fullt hissade segel. För dem handlar frihet främst om frihet från någonting – i motsats till frihet att (göra) någonting – nämligen frihet från statlig kontroll. Ja, i deras ordval heter det förstås inte så. De talar om frihet att växa, frihet att utvecklas och förverkliga sig. Men vad det främst handlar om är friheten att bli förmögen utan att hindras av restriktioner, oavsett om dessa må vara förbud mot att driva verksamhet inom vissa sektorer (sjukvård, utbildning etc) eller en skattepolitik som kapar en betydande del av den förvärvade förmögenheten. Alltså, frihet från förbud, frihet från skatter.

Högern tycker om en svag stat, en stat som lämnar det mesta – utom det militära försvaret, herregud! och kanske kungahuset – till individen. Individen, som med högerns glasögon innebär ett antal personer vilka allihop är driftiga, rationella och har förmågan att fatta rätt beslut varje gång. Och i högerns teoretiska samhällsbygge tävlar alla dessa smarta, förnuftiga individer på samma villkor på en marknad vilken är helt öppen för en välgörande konkurrens.

Jag återkommer, från tidigare blogginlägg, till det ”naturliga”, alltså till hur saker och ting fungerar i naturen, bland djuren. Naturen kan sägas vara högerns idealtillstånd, för där finns ingen stat. Där lever och dör alla på den fria marknadens villkor. Varje individ förväntas ta hand om sig själv. Vi vet hur det går, det kallas för det naturliga urvalet. Den som är stark överlever, och lever gott, den svage dukar under. Sjuka och skadade individer lämnas åt sitt öde.

Högerkrafternas förebild? Foto: www.freeimages.com

Högerkrafternas förebild?
Foto: http://www.freeimages.com

Vi människor har höjt oss över detta primitiva stadium och det har vi, åtminstone i västerlandet, i stor utsträckning gjort genom att vi låtit staten bre ut ett skyddsnät under alla medborgare. Det ska fånga upp dessa svaga, stötta dem så även de får en chans att existera under rimliga förhållanden. Vi inser dels att även dessa, till synes svaga individer kan ha tillgångar som är viktiga för helheten, dels att även om de inte skulle anses ”närande” så har de ändå samma rätt att leva som alla andra. Detta är vad vi kallar ett civiliserat samhälle, motsatsen till djungelns lag.

Högern vill reducera dessa skyddsnät till ett minimum. Nej, de vill inte direkt lämna de sjuka och skadade att dö. Men de har absolut inget att invända mot att samhället delas upp i ett A- och ett B-lag – de starka, handlingskraftiga entreprenörerna i motsats till de svaga, de som inte har så vassa armbågar eller så god näsa för affärer. B-laget ska på inga villkor få rubba A-lagets handlingsutrymme, A-lagets frihet att växa och få sin förmögenhet att växa. B-lagets behov av att växa som individer, att förverkliga sig själva är för högern av synnerligen underordnad betydelse eftersom dessa behov kräver en större insats av staten. Och varje insats av staten bygger på att alla i samhället, var och en efter sin förmåga, bidrar med skattemedel för att finansiera de statliga insatserna.

En stark stat är inte heller utan problem. Även för oss som inte har halkat ut på högerkanten kan en stark stat förknippas med överdrivna övervakningssystem, betalda angivare, en fruktad säkerhetspolis – helt enkelt ett antal tvångsåtgärder som denna stat ser sig tvingad att ta till för att få behålla makten. Och om en stat, en regim, ser sig tvingad till att vidta sådana åtgärder för att få stanna kvar vid makten, då har den fullständigt misslyckats. Om en stat, en regim, inte genom sin politik gentemot medborgarna lyckas få flertalets förtroende, då måste den bort. Demokrati må vara ett trubbigt instrument men det är bättre än alla kända alternativ.

För en stat, en stark stat, ska existera för medborgarnas skull, inte för maktelitens skull. Staten ska vara god, ska uppfattas som god, av flertalet medborgare. Här har vi möjligen den svenska socialdemokratins problem: under sina många år vid makten gjorde partiet det svenska samhället så bra, för så många, att alltför många ”vanliga människor” kom att betrakta de egna uppnådda fördelarna som så viktiga att de inte längre var beredda att slåss för att de sämst ställda skulle få det lika bra.

Detta är en slutsats som är något beklämmande. För om det är så, betyder det att vi, folket, faktiskt inte är moget för att leva i en stark stat, en stat som ständigt kämpar för att de sämst ställda ska få det bättre. Den där resten av djuret som finns i oss, kanske nånstans i förlängda märgen, jobbar oförtrutet och blint på att återföra oss till det naturliga tillstånd varifrån vi en gång tog steget upp mot civilisationen. Den jobbar efter mantrat: “Sköt dig själv och skit i andra.” Vi behöver vara vaksamma så den inte tar kontroll över oss.

Posted in Uncategorized | Leave a comment