Favorit i repris: Företag måste gå med vinst

Nedanstående text publicerades på denna plats den 7 januari 2012. I år, när det är valår, känns den minst lika aktuell. Ja, jag vet att Vänsterpartiet formellt ansluter sig till regeringens förslag om de där sju procenten, men innerst inne…

Vänsterpartiets ambition att stoppa rovdriften av den svenska åldringsvården (och skolan, och sjukvården) är lovvärd. Men tyvärr har partiet inte riktigt hittat rätt – om jag har förstått deras förslag.
Partiet vill, om jag har förstått det rätt, förbjuda vinstdrivande företag i vad man kallar “välfärden”. Med det gissar jag att man menar vård och omsorg, och kanske också skola.
Men jag tror inte det är en bra strategi. Då är det lika bra att helt förbjuda privata företag inom dessa sektorer. För ett företag måste gå med vinst, annars kan det inte fortsätta finnas till.
Bättre är att säga: Visst ska det få finnas privata skolor, sjukhus och äldreboenden. Men de ska inte finansieras med skattepengar. Inte en krona av våra gemensamma tillgångar ska gå dit!
Men… protesterar kanske någon, då blir det ju mycket dyrare att driva dessa privata alternativ. Ja, det blir det kanske. Men det är väl deras problem.
Jag undanber mig att mina skattepengar ska hamna på privata vårddirektörers bankkonton på Kanalöarna. Skattepengar ska användas till fördelningspolitik och till offentlig verksamhet, inget annat.

Advertisements
Posted in Uncategorized | Leave a comment

Ska det gå åt skogen för oss?

Ja, man kan ju undra. För medvetenheten om tillståndet i världen, och vart den/vi är på väg, är oroväckande lågt hos alltför många. Utan att påstå att jag själv är tillräckligt medveten, eller för den delen agerar helt utefter den medvetenhet jag dock har, kan jag inte låta bli att göra vissa reflektioner.

Gemensamt för dem är att vi ser inte längre än näsan räcker. Även om vi kanske har en aning om att vi inte är på rätt spår, så tänker vi att ”jag ska bara…” och ser till att tillfredsställa vårt omedelbara behov även om det innebär att vi bara förstärker de skadliga tendenser som finns.

Nästan alla vet att olja och kol är energikällor som förstör jorden och klimatet. Trots det fortsätter i princip hela världen använda olja och kol, och sätta igång nya projekt med utvinning av olja och kol, eftersom det är den lättaste vägen i det korta perspektivet.

Trots att Kina, vår nya ekonomisk-politisk-militära supermakt, helt öppet visar sitt förakt för mänskliga rättigheter, och att all förändring i det avseendet i Kina går åt fel håll, så fortsätter hela världen att göda den kinesiska regimen. Vi köper billiga produkter därifrån, trots att det utarmar våra egna producenter av samma varor. Vi (i väst) blundar för alla den kinesiska regimens övergrepp mot den egna befolkningen, och hot mot grannländer, bara vi får vara med och ta en del av den kinesiska marknaden.

För egen del brukar jag, åtminstone en gång i veckan, gå till restaurangen i gallerian i Hässleholm och köpa min lunch – och ta med till kontoret och äta. Jag tar varje gång med mig en egen plastpåse, som jag har på kontoret, som de kan stoppa matboxen i. I början gjorde personalen stora ögon, nu har de vant sig. Men de säger att jag är deras ENDA kund som har med en egen plastpåse. Kom igen folk, hur svårt kan det vara?

Vi som tycker om att resa syndar varje gång vi sätter oss i ett flygplan. I höstas åkte vi tåg ner till Spanien. Det förlorade vi på ekonomiskt, rätt ordentligt, men det kändes bra. Vår europeiska union skulle kunna uppmuntra tågåkande genom att sänka priset på tågbiljetter, och bygga ut järnvägen. Istället lägger man ner vissa järnvägslinjer. Helt galet.

Detta är inte en framtid vi vill ha, eller hur?
Akrylmålning: Anders Lord

Vi kan alltid diskutera om dessa saker är varje individs ansvar, eller om de är politikernas ansvar. Svaret är båda, för utan politisk styrning blir det svårt för oss små myror att påverka något nämnvärt. Det betyder dock inte att vi inte ska göra vad vi kan, var och en av oss.

Vår värld är inte entydigt på väg åt fel håll. Många saker har blivit bättre än vad de var tidigare. Men vi har allvarliga problem. Koncentrationen av rikedom, och därmed makt, ökar för varje dag. Det ökar frustrationen hos dem som inte kan hänga med, och det är också en signal att ökad konsumtion är vad vi ska sträva efter. Det i sin tur drabbar vår jord och vårt klimat.

Hur viktig är barnens och barnbarnens framtid för oss? Hur viktig är demokratin? Kan vi tänka oss att offra något av vår omedelbara tillfredsställelse för att hjälpa till att uppnå större mål för oss alla? Jag hoppas det.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Nu går det bara uppåt!

Årstidernas gång och vädrets växlingar… ett tema värt omfattande studier och tankar.

Det är mycket som är fel. Vi firar nytt år helt fel tid på året, och lite annat smått och gott. Men det finns en del som är rätt också. Redan i grundskolan fick vi lära oss att vårmånaderna, de är mars, april och maj. Sommarmånaderna är juni, juli, augusti (fråga bara Per Gessle!). Så kommer höstmånaderna september, oktober och november. Och så har vi kvar december, januari och februari, de där gruvliga vintermånaderna där vi är nu.

Till och med Sydsvenskan och dess läsare är medvetna om vilken dag det är idag.
Screenshot SDS

Så långt allt klart och tydligt. Men att därifrån gå och påstå att den 1 mars, då våren börjar, kan vi lägga av oss vinterkläderna och möta dagen med ett enda soligt leende, det kan bli en dyrköpt och ångerfull erfarenhet. Som vi alla vet, kan mars vara alldeles förfärligt kall och ogästvänlig. Likaså kan september vara lika sensomrigt härlig som augusti.

 

Vi kommer en bra bit närmare sanningen om vi istället tittar på medelpunkten inom de fyra årstiderna. Och då kan vi illustrera sakernas tillstånd med följande graf:

Just idag är vi nere i det negativa halvårets djupaste håla.
Illustration: Anders Lord

För det har ett (snart) helt liv av väderleksobservationer lärt mig, att cirka den 15 april då kan vi börja räkna på allvar med att vintern är borta och våren har slagit rot. Därefter fortsätter vi mot allt högre höjder till vi når årets klimax – förhoppningsvis ackompanjerat av ett ”stabilt högtryck” – kring den 15 juli.

Sensommar och förhöst kan som sagt vara jättefina, men runt den 15 oktober, då brukar det vara kört. Då är det dags att ta fram vinterjackan och lägga duntäcket i påslakanet. Då är vi verkligen på det sluttande planet. December hålls föredömligt under axlarna av julhelgerna, men sedan går det spikrakt ner till de absoluta bottenhålorna… i dessa dagar.

Nu har vi en mödosam klättring uppåt framför oss – och i natt ska det bli snöoväder. Men vi tar ett steg i taget, och ger oss själva en mental injektion genom tanken att det faktiskt blir lite ljusare för var dag som går. Med siktet inställt på den magiska dagen, den 15 april.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Favorit i repris: Hur är det nu med grundfärgerna?

Nedanstående inlägg publicerades på den här bloggen för närmare sju år sedan, i april 2011. Men eftersom jag då inte fick något svar på frågan, och fortfarande är nyfiken på den, försöker jag en gång till.

Dagens fråga. Så hette en uppgift men kunde få, om man hade riktig otur, som tidningsreporter. Jag brukade kalla det Dagens plåga. Man skulle ut och ställa en aktuell fråga till fem personer på stan, och det var nästan ingen som ville svara, och om de ville svara så ville de i alla fall inte bli fotograferade, och då tvingades man ändå fråga en annan istället.

Nog om det. Dagens fråga är: Vilka är de ursprungliga färgerna? Grundfärgerna.
Anledningen till frågan är information kring RGB, det färgsystem som används i datorer för bilder (och andra objekt med färg) som ska visas på skärm av något slag.
RGB står för Red, Green, Blue och en expert inom detta område hävdar att röd, grön och blå är de tre grundfärgerna i allt ljus, och att alla andra färger kommer från dem.
Men alla som sysslar med måleri eller känner till konst och färglära vet att det är röd, blå och gul som är grundfärgerna. Det är från dessa tre färger som alla andra färger kan blandas. Grön, exempelvis, får man om man blandar blå och gul.

Så, finns det någon fysikkemist eller annan vis man eller kvinna där ute som kan förklara denna störande konflikt för mig?

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Kan vi hoppas på ett gott nytt år?

“Another year over”, sjöng John Lennon i Happy Christmas (War Is Over), för sisådär 40 år sedan. Han sjöng också, i samma låt: ”Let’s stop all the fights”.

Det första stämmer, igen, som det har gjort vid den här tiden varje år sedan dess. Det andra stämmer tyvärr inte särskilt bra. Visserligen har ett antal konflikter avslutats sedan John Lennon skrev sin text, men andra har tillkommit eller blivit värre. Och just nu styrs världen av tre personer, Donald Trump, Vladimir Putin och Xi Jinping, vilka samtliga satsar mer på upprustning och krigsretorik än på något annat. Och bredvid står EU, som kunde varit världens hopp, och gör inte särskilt mycket alls.

I motsats till svensk militär och, i synnerhet, populistiska vindflöjelpolitiker från S och högerut, menar jag att Putin är det klart minsta hotet av de tre ovan nämnda. Ja, han lät sin armé ”invadera” Krim, ett område som i princip alltid varit ryskt och där majoriteten av befolkningen är ryssar. (Kan ju jämföra med när Maggie Thatcher ”invaderade” Falklandsöarna på 80-talet, då hördes inga protester från högern.) I övrigt finns det ingen rimlig anledning att tro att Putin skulle ha några aggressiva planer mot Sverige eller något annat land, och den ryska upprustningen får snarast ses i ljuset av att landet numera är nästan helt omringat av NATO-stater.

Trump är omogen och fullständigt irrationell, och skulle nog i princip kunna få för sig att trycka på knappen för att sätta igång ett förödande krig. Men det finns dock en någorlunda hyfsad chans att bland människorna runt omkring honom finns det ett antal som är så pass sansade och förnuftiga, och skolade i en demokrati, att de skulle stoppa honom. Jag tror att den som lider störst skada av Trumps tid vid makten är vår gemensamma miljö – och det är naturligtvis illa nog.

Allra mest illavarslande är däremot att Kina, denna järnhårda diktatur, är på god väg att ta över som världens största ekonomi och, på sikt, största militärmakt. Vi närmar oss en punkt där världen blir så beroende av Kina att till och med den lilla, försiktiga kritik mot landets fullständiga likgiltighet för mänskliga rättigheter som sipprar fram någon gång kommer att tystna. Kina har redan skaffat sig fullständig kontroll över hela Afrika och den kontinentens råvaror. Korrupta afrikanska statschefer samarbetar mer än gärna med kineserna, för de ställer inga jobbiga frågor.

Globalt sett ser det alltså ganska dystert ut för vår värld. Men det finns klart ljuspunkter. Siffror dyker upp då och då, som pekar på att färre människor på jorden än tidigare svälter, att i delar av världen har vanliga människor fått det bättre. Samtidigt ser vi hur de allra rikaste blir allt rikare, och kontrollerar allt större del av mänsklighetens sammanlagda resurser. Detta är dåligt, inte bara för de fattigaste som påverkas allra mest. För sådana orättvisor skapar frustration, frustration är grogrund för kriminalitet och den drabbar oss alla.

Fler vapen kommer inte att lösa våra problem, bara skapa nya.
Illustration: Pixabay

Orättvisorna är också en av förklaringarna till den ökade nationalismen vi ser i hela Europa, och även på andra håll, och de hårdnande attityderna mot främlingar och flyktingar. En annan förklaring är rädslan – och jag tror den är äkta även om den är överdriven och ibland helt obegriplig – för främmande seder och bruk, främst dem inom den islamiska världen. Europeisk och amerikansk kolonisation, med vapen och med pengar, av delar av Afrika och Asien under hundratals år har skapat svårlösta konflikter i dessa områden. Det är dessa konflikter som tvingar folk att fly från sina hem. Vi européer och amerikaner har också gladeligen sålt vapen till dessa länder, vapen som nu terroristerna använder mot oss.

Jag menar att Sverige och alla andra länder i det rika nord har en moralisk skyldighet att ta emot och hjälpa flyktingar – och, för den delen, att försöka ställa tillrätta den oreda som ”vi” har orsakat i det exploaterade syd. Men åtminstone det svenska flyktingmottagandet lämnar mycket i övrigt att önska. I alltför många fall skapar det fler problem än det löser, och helt i onödan. Samtidigt ska vi aldrig glömma att historien lär oss en sak, nämligen att de länder som tar emot invandrare, det är de länder som utvecklas och går framåt. Länder som sluter sig, de stagnerar eller går bakåt.

Att världen behöver ett nytt ekonomiskt system, det har jag hävdat förut och jag fortsätter att hävda det. I den vevan vill jag passa på att helt oblygt göra reklam för den spännande kalender för 2018 som jag och Leif B Frid gjort, och som finns till försäljning här. Vi människor verkar alltid tro att det samhälle vi har just nu, det kommer att vara för evigt. Det har aldrig hänt, och kommer inte att hända heller. Och varje förändring – allt från att en jägare en dag satte träklubban ifrån sig och istället stoppade ett frö i jorden – har börjat med att några individer vågat och haft förmågan att tänka utanför boxen.

Jag tror på feminismen, antingen den förs fram av män eller av kvinnor. Det viktiga är att den vågar bryta med det maskulina, felriktade idealet om makt och råstyrka, och istället bejaka de feminina värdena som skapande och vårdande. Först om de tankarna får vägleda världen kan vi börja tro att John Lennons text ska bli verklighet: ”A happy new year. Let’s hope it’s a good one, without any fear”.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

#metoo – snacka om toppen av ett isberg

I grupp efter grupp, i bransch efter bransch, i det här landet och i andra, kommer berättelserna om hur kvinnor känt sig sexuellt utnyttjade och/eller kränkta av män. ”Ikoner” inom TV-underhållning, filmindustrin och på andra håll ertappas med, i uttryckets rätta bemärkelse, byxorna nere och faller från sina piedestaler. #metoo skakar om hela vårt samhälle.

Motreaktioner kommer förstås, mer eller mindre balanserade, från män som anser sig mer eller mindre orättvist påhoppade, från män som är bara allmänt indignerade, och från män som uttrycker oro för hur de från och med nu ska kunna och våga förhålla sig till kvinnor.

Jag ska inte här och nu gå in på frågan om i vilken utsträckning (om ens alls) dessa mäns protester är berättigade. Låt oss bara konstatera att varje gång något sådant inträffar – när någon grupp i samhället reser sig mot vad de uppfattar som orättvisor – så riskerar pendeln att, ofta tillfälligt, slå över åt motsatta diket. Det ligger i sakens natur.

För vad som enligt min mening är det mest intressanta i det som nu händer, är magnituden av det hela. Detta är ett massivt vulkanutbrott! Detta är något som får den arabiska våren för några år sedan att likna en storm i ett vattenglas. För #metoo-upproret utmanar krafter som har styrt människans villkor sedan urminnes tider.

Ett historiskt ögonblick i människans historia?
Foto: Pixabay

Vi kan bara spekulera över hur världen såg ut i människans barndom, eller under stenåldern, ja till och med senare än så. Det finns berättelser om en tid då gudinnan och därmed kvinnan var den som styrde, som var den som tog de viktiga besluten, och som gjorde det med grundvärderingar som skaparkraft, vård och omsorg. Kanske är dessa berättelser sanna, kanske inte.

Vad vi vet är, att så långt tillbaka i människans historia som vi har någon form av dokumentation så är det mannen som har bestämt. Och det har han gjort eftersom han är den fysiskt starkare. Så enkelt, och så brutalt och barbariskt, är det i naturen. Mannen har förvisso försökt legitimera sin maktposition på olika, mer eller mindre absurda sätt, till exempel genom de olika religionernas så kallat heliga skrifter. Långt in i modern tid har män till och med hävdat att det inte är självklart att kvinnan har en själ (medan det förstås ansetts självklart att mannen har en sådan).

En aspekt av mannens totala makt över kvinnan, i ett historiskt perspektiv, har förstås varit att han tagit sig frihet att utnyttja henne sexuellt – enbart därför att han har kunnat, på grund av sin råstyrka och därmed makt. Att vår tids män fortfarande i stor utsträckning använder sig av den friheten, ”nedärvd” under hundratals generationer, är därför inte underligt – vilket inte betyder att det är försvarbart.

#metoo är toppen på det förmodligen största politiska isberg som någonsin funnits, och att detta som ett antal kvinnor nu satt igång ska kunna lyckas, i den meningen att de naturliga (i ordets mest negativa betydelse) strukturerna ska rämna, är långt ifrån säkert. Den arabiska våren misslyckades i stort sett. De som startade den mötte en enormt mäktig motståndare, men dock ingenting mot de krafter som #metoo-upproret har att besegra.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Om tio dagar släpps den!

Vilken? Jo, nästa års mest spännande kalender.

Vackra bilder förstås, på årstidernas växlingar, liksom i de flesta kalendrar. Men i denna kalender får du också varje månad en tänkvärd text om vårt samhälle – och hur vi skulle kunna göra det bättre för alla.

Ett utmärkt tillfälle att inhandla kalendern är på julmarknaden i Hembygdsparken i Hässleholm, 25-26 november eller 2-3 december.

Fler detaljer kring kalendern kan du läsa här!

Posted in Uncategorized | Leave a comment