Kan vi hoppas på ett gott nytt år?

“Another year over”, sjöng John Lennon i Happy Christmas (War Is Over), för sisådär 40 år sedan. Han sjöng också, i samma låt: ”Let’s stop all the fights”.

Det första stämmer, igen, som det har gjort vid den här tiden varje år sedan dess. Det andra stämmer tyvärr inte särskilt bra. Visserligen har ett antal konflikter avslutats sedan John Lennon skrev sin text, men andra har tillkommit eller blivit värre. Och just nu styrs världen av tre personer, Donald Trump, Vladimir Putin och Xi Jinping, vilka samtliga satsar mer på upprustning och krigsretorik än på något annat. Och bredvid står EU, som kunde varit världens hopp, och gör inte särskilt mycket alls.

I motsats till svensk militär och, i synnerhet, populistiska vindflöjelpolitiker från S och högerut, menar jag att Putin är det klart minsta hotet av de tre ovan nämnda. Ja, han lät sin armé ”invadera” Krim, ett område som i princip alltid varit ryskt och där majoriteten av befolkningen är ryssar. (Kan ju jämföra med när Maggie Thatcher ”invaderade” Falklandsöarna på 80-talet, då hördes inga protester från högern.) I övrigt finns det ingen rimlig anledning att tro att Putin skulle ha några aggressiva planer mot Sverige eller något annat land, och den ryska upprustningen får snarast ses i ljuset av att landet numera är nästan helt omringat av NATO-stater.

Trump är omogen och fullständigt irrationell, och skulle nog i princip kunna få för sig att trycka på knappen för att sätta igång ett förödande krig. Men det finns dock en någorlunda hyfsad chans att bland människorna runt omkring honom finns det ett antal som är så pass sansade och förnuftiga, och skolade i en demokrati, att de skulle stoppa honom. Jag tror att den som lider störst skada av Trumps tid vid makten är vår gemensamma miljö – och det är naturligtvis illa nog.

Allra mest illavarslande är däremot att Kina, denna järnhårda diktatur, är på god väg att ta över som världens största ekonomi och, på sikt, största militärmakt. Vi närmar oss en punkt där världen blir så beroende av Kina att till och med den lilla, försiktiga kritik mot landets fullständiga likgiltighet för mänskliga rättigheter som sipprar fram någon gång kommer att tystna. Kina har redan skaffat sig fullständig kontroll över hela Afrika och den kontinentens råvaror. Korrupta afrikanska statschefer samarbetar mer än gärna med kineserna, för de ställer inga jobbiga frågor.

Globalt sett ser det alltså ganska dystert ut för vår värld. Men det finns klart ljuspunkter. Siffror dyker upp då och då, som pekar på att färre människor på jorden än tidigare svälter, att i delar av världen har vanliga människor fått det bättre. Samtidigt ser vi hur de allra rikaste blir allt rikare, och kontrollerar allt större del av mänsklighetens sammanlagda resurser. Detta är dåligt, inte bara för de fattigaste som påverkas allra mest. För sådana orättvisor skapar frustration, frustration är grogrund för kriminalitet och den drabbar oss alla.

Fler vapen kommer inte att lösa våra problem, bara skapa nya.
Illustration: Pixabay

Orättvisorna är också en av förklaringarna till den ökade nationalismen vi ser i hela Europa, och även på andra håll, och de hårdnande attityderna mot främlingar och flyktingar. En annan förklaring är rädslan – och jag tror den är äkta även om den är överdriven och ibland helt obegriplig – för främmande seder och bruk, främst dem inom den islamiska världen. Europeisk och amerikansk kolonisation, med vapen och med pengar, av delar av Afrika och Asien under hundratals år har skapat svårlösta konflikter i dessa områden. Det är dessa konflikter som tvingar folk att fly från sina hem. Vi européer och amerikaner har också gladeligen sålt vapen till dessa länder, vapen som nu terroristerna använder mot oss.

Jag menar att Sverige och alla andra länder i det rika nord har en moralisk skyldighet att ta emot och hjälpa flyktingar – och, för den delen, att försöka ställa tillrätta den oreda som ”vi” har orsakat i det exploaterade syd. Men åtminstone det svenska flyktingmottagandet lämnar mycket i övrigt att önska. I alltför många fall skapar det fler problem än det löser, och helt i onödan. Samtidigt ska vi aldrig glömma att historien lär oss en sak, nämligen att de länder som tar emot invandrare, det är de länder som utvecklas och går framåt. Länder som sluter sig, de stagnerar eller går bakåt.

Att världen behöver ett nytt ekonomiskt system, det har jag hävdat förut och jag fortsätter att hävda det. I den vevan vill jag passa på att helt oblygt göra reklam för den spännande kalender för 2018 som jag och Leif B Frid gjort, och som finns till försäljning här. Vi människor verkar alltid tro att det samhälle vi har just nu, det kommer att vara för evigt. Det har aldrig hänt, och kommer inte att hända heller. Och varje förändring – allt från att en jägare en dag satte träklubban ifrån sig och istället stoppade ett frö i jorden – har börjat med att några individer vågat och haft förmågan att tänka utanför boxen.

Jag tror på feminismen, antingen den förs fram av män eller av kvinnor. Det viktiga är att den vågar bryta med det maskulina, felriktade idealet om makt och råstyrka, och istället bejaka de feminina värdena som skapande och vårdande. Först om de tankarna får vägleda världen kan vi börja tro att John Lennons text ska bli verklighet: ”A happy new year. Let’s hope it’s a good one, without any fear”.

Advertisements
Posted in Uncategorized | Leave a comment

#metoo – snacka om toppen av ett isberg

I grupp efter grupp, i bransch efter bransch, i det här landet och i andra, kommer berättelserna om hur kvinnor känt sig sexuellt utnyttjade och/eller kränkta av män. ”Ikoner” inom TV-underhållning, filmindustrin och på andra håll ertappas med, i uttryckets rätta bemärkelse, byxorna nere och faller från sina piedestaler. #metoo skakar om hela vårt samhälle.

Motreaktioner kommer förstås, mer eller mindre balanserade, från män som anser sig mer eller mindre orättvist påhoppade, från män som är bara allmänt indignerade, och från män som uttrycker oro för hur de från och med nu ska kunna och våga förhålla sig till kvinnor.

Jag ska inte här och nu gå in på frågan om i vilken utsträckning (om ens alls) dessa mäns protester är berättigade. Låt oss bara konstatera att varje gång något sådant inträffar – när någon grupp i samhället reser sig mot vad de uppfattar som orättvisor – så riskerar pendeln att, ofta tillfälligt, slå över åt motsatta diket. Det ligger i sakens natur.

För vad som enligt min mening är det mest intressanta i det som nu händer, är magnituden av det hela. Detta är ett massivt vulkanutbrott! Detta är något som får den arabiska våren för några år sedan att likna en storm i ett vattenglas. För #metoo-upproret utmanar krafter som har styrt människans villkor sedan urminnes tider.

Ett historiskt ögonblick i människans historia?
Foto: Pixabay

Vi kan bara spekulera över hur världen såg ut i människans barndom, eller under stenåldern, ja till och med senare än så. Det finns berättelser om en tid då gudinnan och därmed kvinnan var den som styrde, som var den som tog de viktiga besluten, och som gjorde det med grundvärderingar som skaparkraft, vård och omsorg. Kanske är dessa berättelser sanna, kanske inte.

Vad vi vet är, att så långt tillbaka i människans historia som vi har någon form av dokumentation så är det mannen som har bestämt. Och det har han gjort eftersom han är den fysiskt starkare. Så enkelt, och så brutalt och barbariskt, är det i naturen. Mannen har förvisso försökt legitimera sin maktposition på olika, mer eller mindre absurda sätt, till exempel genom de olika religionernas så kallat heliga skrifter. Långt in i modern tid har män till och med hävdat att det inte är självklart att kvinnan har en själ (medan det förstås ansetts självklart att mannen har en sådan).

En aspekt av mannens totala makt över kvinnan, i ett historiskt perspektiv, har förstås varit att han tagit sig frihet att utnyttja henne sexuellt – enbart därför att han har kunnat, på grund av sin råstyrka och därmed makt. Att vår tids män fortfarande i stor utsträckning använder sig av den friheten, ”nedärvd” under hundratals generationer, är därför inte underligt – vilket inte betyder att det är försvarbart.

#metoo är toppen på det förmodligen största politiska isberg som någonsin funnits, och att detta som ett antal kvinnor nu satt igång ska kunna lyckas, i den meningen att de naturliga (i ordets mest negativa betydelse) strukturerna ska rämna, är långt ifrån säkert. Den arabiska våren misslyckades i stort sett. De som startade den mötte en enormt mäktig motståndare, men dock ingenting mot de krafter som #metoo-upproret har att besegra.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Om tio dagar släpps den!

Vilken? Jo, nästa års mest spännande kalender.

Vackra bilder förstås, på årstidernas växlingar, liksom i de flesta kalendrar. Men i denna kalender får du också varje månad en tänkvärd text om vårt samhälle – och hur vi skulle kunna göra det bättre för alla.

Ett utmärkt tillfälle att inhandla kalendern är på julmarknaden i Hembygdsparken i Hässleholm, 25-26 november eller 2-3 december.

Fler detaljer kring kalendern kan du läsa här!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Den enda kalender du behöver för nästa år!

Vad betyder det, i praktiken, att nästan inga pengar som cirkulerar i samhället faktiskt finns i verkligheten, som mynt eller sedlar, utan enbart som siffror på ett konto?

Och hur skulle vi kunna använda detta faktum för att underlätta för stat och kommuner att göra nödvändiga och viktiga investeringar?

Och ska det verkligen gå att tjäna pengar på pengar, utan att tillföra något positivt till samhället och våra medmänniskor? Och om inte, varför ska då bankerna överhuvudtaget finnas?

Dessa frågor, och andra, ventilerar vi i 2018 års mest spännande och utmanande kalender. Du kommer att kunna köpa den under julmarknaden i Hembygdsparken i Hässleholm, sista helgen i november och första helgen i december. Om du inte kan vänta tills dess, gå in på http://www.bokmorskan.se och kontakta Leif B Frid för mer information!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Grattis SD, ni har vunnit

Det har inte gått lång tid sedan förre statsministern Fredrik Reinfeldt bad svenskarna att öppna sina hjärtan för flyktingar, eller sedan vi chockades av bilderna på den treårige syriske pojken Alan Kurdis döda kropp på en strand i Medelhavet. Men samtidigt känns det som en annan tidsålder.

För bilderna av den lille pojken lyckades lika lite som Fredrik Reinfeldt öppna några hjärtan. Istället stängdes de, och med dem gränserna. En ny lag infördes – kanske tillfällig, kanske inte – som gör det svårare för personer att återförenas med sina anhöriga i Sverige. Med regeringens goda minne, och kanske till och med på direkt uppdrag från den, har Migrationsverket satt i system att skriva upp (främst) afghanska tonåringars ålder; med dagar, veckor eller år – så mycket som behövs för att de ska bli 18 år gamla. Därefter skickas de tillbaka till Afghanistan. Och så sitter regeringen där och blundar för cynismen när de säger att de inte ”skickar tillbaka barn”.

Det är knappast röd-grön, feministisk politik vi ser utövas i Europa och Sverige idag.

Vi har en så kallat röd-grön regering och den säger sig föra en feministisk (utrikes-)politik. Dessa ord och begrepp har för länge sedan förlorat sitt värde. Vad har hänt med röd-gröna, och feministiska, honnörsord som solidaritet, omtanke, medmänsklighet? De har försvunnit under den stigande högerextrema nationalismens smutsbruna matta, i Ungern, i Tjeckien, i Österrike, i Danmark… och i Sverige.

Alla politiska partier utom Vänsterpartiet, och möjligen Centerpartiet, omfamnar de nya hårda tagen. Och längst in i högerhörnet sitter Jimmie Åkesson och hans kumpaner och slickar sig belåtet om munnen. Med all rätt, det är exakt deras politik som nu genomförs… av en så kallat röd-grön, feministisk regering.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Dags att släppa in Taiwan i värmen

Idag, på FN-dagen, är det tyvärr återigen dags att påminna om det dystra faktum att en nation med 23 miljoner invånare är utestängd från den internationella gemenskapen.

Taiwan, den första och hittills enda demokratiska nationen inom det kinesiska kulturområdet, får inte vara med i FN. Inte heller i någon annan internationell samarbetsorganisation. Inte heller, under eget namn, i internationella idrottsevenemang, där inte heller landets flagga får visas.

Och som om inte det skulle vara nog, så tvingas taiwaneserna dag efter dag, år efter år, leva med 1600 missiler – ett flertal av dem bestyckade med atomstridspetsar – riktade mot sig från den store buffeln till granne på andra sidan Taiwan-sundet. De tvingas leva under det konstanta hotet att invaderas och krossas av världens största armé, den så kallade folkets befrielsearmé i Kina.

Taiwaneserna förtjänar ett bättre öde än att kastas åt Xi Jinpings glupande käft.

I Kina avslutas i dagarna kommunistpartiets kongress, vilken hålls vart femte år. Där har, denna gång, landets obestridde ledare Xi Jinping tagit ytterligare steg på vägen att bli den mäktigaste ledaren sedan Mao Zedong. Det spekuleras att Xi inte kommer att nöja sig med att sitta under två femårsperioder, vilket i så fall bryter mot de oskrivna regler som har gällt inom partiet/staten sedan 90-talet.

I praktiken spelar just det förstås ingen roll. Kina är en järnhård diktatur, med eller utan Xi. Men han har seglat upp som en extremt stark ledare och han gör det i en tid när Kina är på god väg att bli världens vid sidan av USA mäktigaste ekonomi. Xi har också visat, sedan han kom till makten 2012, att han inte tvekar att slå ner på varje demokratiyttring i landet – inklusive Hong Kong. Censuren i cyberrymden är också hårdare och mer effektiv än någonsin.

Detta är alltså vad det demokratiska väst vill att 23 miljoner taiwaneser ska tvingas underkasta sig. För det är omvärldens tystnad som gör det möjligt för Kina att bete sig precis hur som helst och utdela vilka hot som helst utan repressalier. Det demokratiska väst är livrädda för att tappa marknadsandelar i Kina, då väger allt tal om mänskliga rättigheter mycket lätt.

Det är dags för Europa och Nordamerika att göra gemensam sak för demokratin i Taiwan, mot diktaturens kreatur. För även om världen behöver Kina, så behöver Kina världen ännu mer. Ett enat västblock skulle vara svårt för Xi Jinping att ignorera. Om vi menar någonting med våra vackra ord om mänskliga rättigheter så är det dags att visa det nu, innan det är för sent. Xi kommer inte att vänta hur länge som helst innan han tar Taiwan med våld.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Vad handlar den katalanska frågan om?

Det våld och den brutalitet som spanska Guardia Civil uppvisade i samband med folkomröstningen i Katalonien för snart två veckor sedan var helt oacceptabel och ovärdig en europeisk demokrati.

Med det sagt tillåter jag mig att vara ganska skeptisk till katalanernas tal om självständighet från Spanien.

Jag är i princip positivt inställd till folks och regioners önskemål om självstyre, i form av autonomi eller som helt egen statsbildning. I min värld är inga nuvarande nationsgränser heliga.

Det finns ett flertal exempel jorden runt på folk och/eller landområden där självstyre/självständighet är ett ytterst befogat och väl underbyggt krav. Praktexemplet är förstås Taiwan, där både den moderna historien och alla övriga omständigheter talar solklart för att Kina ska hålla tassarna borta och låta taiwaneserna forma sin egen framtid.

Palestina är ett annat. En suverän och sammanhängande palestinsk stat är det minsta det undanskuffade palestinska folket kan begära, en stat där de slipper att ständigt få sin mark beskuren av ockupanternas bosättare. (Naturligtvis måste en sådan överenskommelse också innehålla ett åtagande från palestinierna att acceptera staten Israels existens, för hur orättfärdig den lösningen än var 1948, och fortfarande, så skulle det bli ännu värre om den rivs upp.)

Västsahara, Kurdistan och kanske Skottland är andra regioner där självstyre på ett eller annat sätt måste erbjudas invånarna.

Vad gäller Katalonien känns det… sådär. Om jag fått korrekt information, så handlar åtminstone en betydande del av kraven på självständighet om att katalanerna tycker att de betalar för mycket skatt. De tycker att de betalar in mer till spanska staten än vad de får tillbaka. Det imponerar inte på mig!

Handlar Kataloniens självständighetskrav bara om pengar?

Katalonien är en av de rikaste provinserna i Spanien. Det ligger liksom i sakens natur att den som är rik betalar mer skatt än den som är fattig. Eller tycker katalanerna att de fattigaste regionerna i Spanien ska betala mer skatt än vad de själva ska göra? Det känns småaktigt, osolidariskt, obefogat gnäll från en överklass.

Bortsett från det så verkar hela upplägget förhastat. Det verkar inte finnas någon plan för hur institutioner som försvar och polisväsende ska fungera. Självständighetsplanerna är inte heller på något sätt förankrade i den europeiska unionen. Katalonien skulle vid en potentiell självständighet komma att befinna sig i ett politiskt vacuum.

Frågan är också uppenbarligen mycket kontroversiell även inom provinsen. Långt ifrån alla katalaner – möjligen inte ens hälften – är för att bryta sig loss.

Samtidigt har troligen det styrande högerpartiet i Spanien en del av skulden för att konflikten drivits till sin spets. Under den gamla socialistregimen fanns det en fungerande överenskommelse mellan Madrid och Barcelona, där Katalonien åtnjöt hög grad av självstyre. Vi kan nu också se hur socialistledaren Pedro Sánchez försöker finna en lösning på problemet genom att erbjuda förhandlingar om utökat självstyre inom ramen för en spansk stat. Förhoppningsvis är det något som både katalanledaren Puigdemont och regeringen i Madrid kan sluta upp kring.

Så kan jag förresten inte låta bli att undra i mitt stilla sinne hur den svenska regeringen skulle agera om vi skåningar krävde självständighet, eller återgång till vårt danska moderland. Jag är rädd att vi skulle få se något liknande som det vi kunde bevittna på Barcelonas gator för snart två veckor sedan.

Posted in Uncategorized | Leave a comment