När religionen sätter käppar i hjulet

I en artikel i tidningen The Guardian för några dagar sedan presenteras en undersökning som ger vid handen att religiös tro är en starkare grund för intolerans och ovilja mot den som inte har samma tro, jämfört med exempelvis nationalitet och etnisk tillhörighet.

Ett tydligt exempel på hur detta kan yttra sig är frågan, till en förälder, hur han eller hon ser på om en dotter i familjen skulle gifta sig med en man av en annan tro. Och motviljan mot ett sådant arrangemang är enligt undersökningen stor inom alla religioner, men en religion sticker ut: islam. Och den sticker ut dubbelt; muslimska föräldrar svarade i ännu högre grad än föräldrar av annan tro att de skulle motsätta sig att deras dotter gifte sig med en icke-muslim, samtidigt var föräldrar tillhörande andra religioner särskilt ovilliga att se sin dotter gifta sig med just en muslim.

Denna inställning är ett problem i en värld där – vad än konservativa nationalister tycker – gränser successivt suddas ut och människor blandas i allt högre grad. Det finns troligen inget land på jorden vars befolkning i etniskt och religiöst avseende är helt homogen – även om Nordkorea kanske ligger nära och Kina gör vad de kan för att komma dit.

Men i stort sett är vi alla medborgare i den globala byn och därför måste vi interagera med varandra, antingen vi vill eller inte. Den interaktionen, det umgänget, blir väldigt mycket svårare om vi känner intolerans och motvilja mot ”vår broder” av en annan tro. Och när jag här säger en annan tro, så inkluderar jag även dem som inte har någon religiös tro överhuvudtaget.

Nu kommer jag att trampa ut på djupt vatten, med risk att missförstås, att tolkas som att detta är svart eller vitt, ont eller gott. Men jag menar att graden av intolerant religiositet hänger samman med såväl din utbildningsnivå som var du bor. Det är större sannolikhet att du känner misstänksamhet och ovilja – kanske rädsla? – för människor av en annan tro om du har låg utbildning och bor på landsbygden.

Eller, för att säga det på ett annat sätt, du är mer flyktig, rolös och rotlös om du är högutbildad och bor i staden. För det handlar inte om att den konservative muslimske bonden skulle vara en sämre människa än den liberala/socialistiska storstadsateisten.

För att vara krass, så uppstår problemet oftast när den konservative, muslimske bonden av någon anledning hamnar i den västliga storstaden, ställs öga mot öga med de välutbildade liberalerna. Men för att inte detta ska förstås som ett inlägg från SD eller andra grupper som motsätter sig kulturell och etnisk blandning, så vill jag betona att situationen lika gärna kan uppkomma när en individ var som helst i världen reser sig upp i sin egen by, gård, klan och vill slå sig loss från de kedjor av inskränkthet och mental inavel som fjättrar henne.

Det finns ett lätt svar på hur vi ska hantera den religiösa intoleransen. Lätt, i alla fall, för oss som befinner oss på den liberal-socialistiska, fritänkande delen av spektret: Din tro är, måste vara, en personlig sak mellan dig och din gud. Tro vad du vill inom dina fyra väggar, men låt det inte påverka hur du agerar ute i samhället. Låt dem där ute resa till helvetet, om det nu är där du tror att de kommer att hamna, de som inte agerar som du, eller tror som du. Det inte ditt problem.

Vem kan bestämma vem någon annan vill leva med?

Men det är förstås inte så lätt i praktiken. Och det beror på att religion i princip fyller tre olika behov hos människan.

Det första är behovet av en förklaring på hur allting hänger ihop. Hur har vi kommit till? Hur har allting omkring oss kommit till? Varför finns vi? Vad händer efter döden?

Den frågan har även vetenskapen svar på, i högre eller mindre utsträckning – och totalt sett i ökad utsträckning. Man ”vet” betydligt mer nu om universum och dess byggstenar än tidigare. Jag skriver ordet vet inom citationstecken eftersom det där hela tiden ändrar sig. Vad vetenskapen ”visste” för 50 år sedan visar sig idag inte alls stämma. Så vad har vi för garantier för att det man ”vet” idag är sanningen?

Det andra behovet som religionen fyller är en längtan efter rättvisa. Vi ser varje dag omkring oss att livet är orättvist. Vi kan tycka att vissa människor drabbas oerhört hårt av olycka fastän de inte alls, i våra ögon, har förtjänat det. Samtidigt ser vi hur vissa ”skitstövlar” lyckas i allt de företar sig. Så ska det väl inte vara! Om det då finns en gud så kommer denna gud att ordna till det där ”på slutändan” – eller efter hand, beroende på religion – så rättvisa skipas.

Det behovet kan vetenskapen inte tillfredsställa. Om allt händer av en slump, eller i en serie av mekaniska händelser utan en intelligens bakom, så finns det förstås ingen som helst garanti för en rättvisa.

Det tredje behovet, och det är detta behov som ställer till det, är att få riktlinjer för sitt dagliga liv. Hur ska jag, en rättroende kristen, eller muslim, eller jude uppträda och agera för att gud ska vara nöjd med mig och placera mig i himlen efter detta?

Varje religion erbjuder då en checklista på vad du ska göra, och vad du inte ska göra, för att nå ditt mål. Men denna checklista, som ju någonstans upplevs komma från gud själv, är kontaminerad med en massa föreskrifter som har uppkommit inom varje kultur, eller grupp, eller till och med klan, av människor. Så vad som gäller för en kristen person i norra Norge kanske inte alls gäller för en kristen person i södra USA, för att ta ett exempel.

Denna checklista och dessa föreskrifter är en stor trygghet för vissa människor, en stor belastning för andra. Och återigen med risk att generalisera, så menar jag att föreskrifterna tenderar att vara viktigare för den konservative, lågutbildade personen än för den som har bra utbildning och ett liberalt-socialistiskt sinne.

Här är kärnpunkten, att följa checklistan och föreskrifterna blir inte bara viktigt för en själv, utan lika viktigt är att ens närmaste gör det. Jag som fader vill ju inte se min dotter skickas till helvetet. Därför, om checklistan är betydelsefull för mig, och checklistan/föreskriften säger att jag inte ska gifta mig med någon av en annan tro, så kommer jag att göra allt för att min dotter inte heller avviker från detta. Och tyvärr finns exklusiviteten i själva trosfrågan med på checklistan hos de tre av världsreligionerna som har sin bas i Mellanöstern – du ska inga andra gudar hava jämte mig. De två världsreligionerna som uppstod i Indien är behagligt fria från detta rekvisit.

Rapporten i The Guardian erbjuder ingen lösning på problemet – för det är ett problem, som försvårar umgänget mellan människor. Det leder till fiendskap och det leder till mord, inte minst så kallade hedersmord. Det är en unken moral och norm som ingen mår bra av. Men hur förmå människor att inse detta, att tänka om, utan tvång? För du kan tvinga en människa att låtsas som att hon har bytt åsikt, men innerst inne kommer hon inte att göra det om hon inte är övertygad själv.

Jag tror på en gradvis förändring i rätt riktning. Just nu, säg de senaste 20-30 åren, ser vi tyvärr en backlash, en rekyl där konservativa rörelser och tankesätt har vunnit mark. Jag tror den är tillfällig, och det tänkande som den representerar är dömt att i ett längre tidsperspektiv förlora terräng.

Om vi tittar tillbaka 500 år, så levde praktiskt taget alla människor i en trång liten krets, med begränsad kunskap om andra och om världen. Klantillhörigheten, byandan och misstänksamheten var stor. Allt främmande eller sådant man inte förstod möttes med taggarna utåt och våldsam repression. Vi kan bara påminna oss häxprocesserna.

Globalismen, i dess positiva bemärkelse, är här för att stanna. Sakta men säkert kommer vi att lära oss umgås med varandra, och respektera att den andre inte tror på exakt samma sätt som jag.

Jag tror att religionen kommer att finnas med människan för överskådlig tid, kanske alltid. Behovet av förklaringar och behovet av rättvisa är för starkt för att försvinna. Men det skulle utan tvekan vara välgörande för mänskligheten om behovet av checklistor och föreskrifter kunde ersättas av en inifrån kommande trygghet i sin egen tro, och insikten att varje individs tro – även dina egna barns – måste vara en sak mellan individen och hennes gud.

About cosmosaccordingtolongandy

Liksom man kan finna hela kosmos i ett enda riskorn, så finns det inget som är för stort eller för litet för denna blogg. Jag tror på i princip allt - allt som en människa kan framställa i sin fantasi är möjligt. Livet är oändligt - men lev i nuet. Alla tillvaratagna "nu" utgör livets mening.
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.