Klottravaren del 5: 00-talet – Afrika

Ja, detta första årtionde på det nya seklet – millenniet! – tog mig och familjen söder om Medelhavet. I ärlighetens namn sträcker sig detta avsnitt ett par veckor in på år 2010. Dessutom skulle en del nog säga att jag egentligen inte alls varit i Afrika, åtminstone i vad som kan kallas “svarta Afrika.” Afrika norr om Sahara räknas ibland till Arabvärlden och det stämmer ju vad gäller de folk som lever där. I strikt geografisk mening har jag dock utan tvekan besökt kontinenten Afrika.

Nog om det för nu. Årtiondets resor inleddes med något helt annat, den första och hittills enda bilsemester jag varit med om åtminstone som vuxen. Familjen plus två vänner satte sig i den van (minibuss) vi hade då, och körde ner till Ungern. Som tur är, var vi två chaufförer för bilkörning är ingen favorit hos mig.

Efter korta stopp i Sydtyskland och Österrike anlände vi till vackra Budapest. Under färden genom Österrike hade vi nog kört över Donau 10-15 gånger så vi kände oss väl bekanta med floden redan när vi kom fram. Det kuperade Buda och det platta Pest bildar ju den ungerska huvudstaden. Samt Margitön (som syns på bilden, i fonden) och alla de fina broarna över Donau. Buda finast men det finaste kaféet, Gerbeaud, ligger på Pest-sidan. Det gör också den största av de många badanläggningar med vatten från heta källor som finns i staden.

Vi körde även ner till Balatonsjön längre söderut i Ungern. Fantastisk upplevelse med varmt vatten och så grunt att man kunde trava typ hur långt ut i sjön som helst utan att bli våt i håret.

Vi tog en snabbtur upp till Bratislava, huvudstad i Slovakien. Där parkerade vi bilen på vad vi tyckte var en bra plats, medan vi åt kvällsmat. När vi kom tillbaka satt där en lapp på vindrutan. Nåja, tänkte vi, det lär bli svårt för dem att spåra oss utlänningar. Vi slängde lappen på trottoaren. Startade bilen… och kom ingenstans. Tittade lite närmare och fann att de sluga polismännen kättrat fast ena hjulet med en tung kloss. Just för att, förstås, det är svårt att spåra utlänningar… Fick leta upp böteslappen, veckla ut den och läsa hur vi skulle betala in våra böter. När det var gjort kom lokal polis och tog bort klossen och vi kunde köra vidare.

00-talet var för vår del också charterveckornas årtionde. Bekvämt när man reser med barn, att ha både flyg, hotell och en del av maten inräknad. Vi besökte några grekiska öar – bland annat en dagstur från Kreta upp till helt makalösa Santorini (bilden intill) – och Cypern. Besöket på Cypern var spännande, främst av den anledningen att ön är delad i två stater. Den norra, “turkiska”, är förvisso inte erkänd av något land förutom Turkiet, men den finns icke desto mindre. Därför är det självklart för mig att räkna Nord-Cypern som ett land jag har varit i. Det var mycket speciellt att vandra i Famagusta, en av öns livligaste städer före kriget och delningen. I den gamla grekiska delen, som var helt stängd och tom, kunde vi se varuhus, bland annat bilaffärer som lämnats precis som de stod, med en massa (en gång) nya bilar innanför skyltfönstren. En spökstad.

Så, 2006, var det dags att sätta ner fötterna på den afrikanska kontinenten. Det blev ön Djerba i Tunisien. Därifrån bara några timmars färd till Saharaöknen (bilden), och det är en av de märkligaste upplevelser jag haft. Vi bodde i beduintält precis i kanten av öknen, och kunde vandra ut bland sanddynerna. Det räckte att gå några hundra meter för att försättas i ett helt annorlunda tillstånd: Tystnad. Absolut tystnad. Inte ett ljud. Har som sagt aldrig varit med om något liknande.

Den andra Afrikaresan inföll några dagar in på 10-talet. Pappa hade nyligen lämnat oss och vi ville göra något speciellt med mamma. Så vi tog med henne, och en bekant dam som hjälpte till med henne, till Egypten. Vår bas blev badorten Hurghada vid Röda havet och vi tog med mamma ut på en båttur där. Däremot bedömde vi att det skulle bli för jobbigt för henne att sitta på en buss sex timmar nattetid upp till Kairo. Tyvärr, för jag hade unnat henne att se pyramiderna på riktigt.

Det var en resa vid köpte, och vi fick typ en och en halv timme ute vid pyramiderna. Jag hade lätt kunnat gå där hela dagen, bland dessa enorma byggnadsverk. Vad jag inte alls tyckte om med Egypten var den nästan slående frånvaron av kvinnor i offentliga miljöer. Knappt en enda kvinna bland personalen på hotellet. Det kändes väldigt konstigt och fel.

Och, som de säger, to be continued…

About cosmosaccordingtolongandy

Liksom man kan finna hela kosmos i ett enda riskorn, så finns det inget som är för stort eller för litet för denna blogg. Jag tror på i princip allt - allt som en människa kan framställa i sin fantasi är möjligt. Livet är oändligt - men lev i nuet. Alla tillvaratagna "nu" utgör livets mening.
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.