Kan vi lära oss något av Corona-krisen?

I skrivande stund är vi mitt inne i, eller möjligen precis i början av, en världsomfattande kris av ett slag som knappt någon av oss någonsin har varit med om. Förutom rent mänskligt lidande har och får Corona-krisen en mängd följdverkningar på individer och samhälle.

Arbetsplatser stänger ner – folk jobbar hemifrån. Resor ställs in – flygen går med tomma stolar eller inte alls. Evenemang stoppas eller skjuts fram. Hushållen bunkrar upp lager av förnödenheter för att sedan kunna avstå från att gå till butiken; online-shopping ersätter till viss del.

Många, men inte alla, av följdverkningarna är negativa. I det korta perspektivet drabbas framför allt sjukvården och småföretagarna – av diametralt motsatta skäl förstås. Sjukvården blir överbelastad och personal där, som redan i vanliga fall är ansträngd, får jobba som slavar, och dessutom med vetskapen att de ständigt exponeras för möjlig smitta. Det lilla företaget – kaféet, frisörsalongen, underleverantören i transportsektorn, eller vad det nu kan vara – får se tomma lokaler och orderböcker, vilket snabbt tär på reserverna.

Det rapporteras att den själv-karantän som många av oss har valt eller tvingats till, ökar förekomsten av obehagliga fenomen som kvinnomisshandel. När vi måste tillbringa dygnets 24 timmar i princip innanför hemmets väggar tär vi lätt på varandra och små konflikter kan växa sig stora och explodera. Om man sitter hemma och inte har så mycket att göra kanske det blir ett glas öl eller vin för mycket, och då sviktar omdömet och man gör saker som man annars inte hade gjort.

Privatekonomin för den enskilde verkar än så länge någorlunda säkrad. Myndigheterna har varit föredömligt snabbt ute och tagit bort karensdagen, garanterat studenter fortsatta studielån även om studierna ställs in, och liknande åtgärder. Allvaret för den egna ekonomin kommer att bero på hur långvarig krisen blir.

Bilder och texter cirkulerar redan i tidningar och på sociala medier, av satellitfoton över kinesiska och italienska städer. Där ser man hur luftföroreningarna har skingrats de senaste veckorna. Och ja, om vi ska vara riktigt krassa, så hade nog alla övriga arter på jorden dragit en suck av lättnad om människosläktet hade dött ut. Det är förstås lite svårt för oss att visa entusiasm över ett sådant scenario eftersom vi just är människor.

Med tanke på hur ofta vi nuförtiden hör ordet livspusslet, och om svårigheterna att få ihop det, så kanske vår nya situation, där många jobbar hemifrån, också kan skapa en lite lugnare vardag för både barn och vuxna. Kanske kan vi, utan att tära för mycket på varandra, få tid att göra saker tillsammans som vi normalt inte har.

Men naturligtvis är de flesta effekter av Corona-krisen negativa, annars hade det inte varit en kris. Och det är sjukvården och angränsande delar av livsviktig offentlig service som drabbas hårdast. Och det är mycket svårt, ja omöjligt, att inte bli politisk nu.

Låt oss inte hålla på med partipolitiskt käbbel, säger vissa (främst de på högersidan av någon anledning). Låt oss nu alla arbeta tillsammans för att ta oss igenom detta. Ord som solidaritet, som den yngre generationen väl knappast har hört förut, börjar förekomma i debatten. Ja, absolut! Och det är glädjande att se och höra, att alla riksdagens partier tydligen nu jobbar tillsammans för att landet ska hålla näsan över vattenytan. Det är nödvändigt, det är att ta ansvar.

Men det är intressant att höra ropen nu, till exempel från Moderatledaren, att staten ska gå in och göra än det ena, än det andra. Staten är plötsligt oerhört populär bland dessa borgerliga politiker, som annars predikar privatiseringens höga visa och helst inte vill ha mer stat än ett starkt försvar och ett kungahus. Det är intressant, och det gör mig ganska förbannad!

Läste just en artikel av Göran Greider, traditionell socialdemokratisk opinionsbildare. Och man behöver absolut inte hålla med Greider, men jag tror inte att han fabricerar ihop fakta. I sin text nämner han bland annat att innan högersvängen i landet de senaste decennierna hade Sverige cirka 4000 intensivvårdsplatser med respirator. Idag har vi 600. Ett exempel av många på hur högerregeringar, främst under Reinfeldts åtta år vid makten, har monterat ner välfärden och gjort oss oerhört sårbara inför en situation som den vi har idag.

Det vore klädsamt att dessa figurer håller en mycket, mycket låg profil under mycket, mycket lång tid framöver och inte under överskådlig tid tar orden skattesänkning och privatisering i sin mun. Då kanske vi kan stå lite bättre förberedda nästa gång krisen slår till.

About cosmosaccordingtolongandy

Liksom man kan finna hela kosmos i ett enda riskorn, så finns det inget som är för stort eller för litet för denna blogg. Jag tror på i princip allt - allt som en människa kan framställa i sin fantasi är möjligt. Livet är oändligt - men lev i nuet. Alla tillvaratagna "nu" utgör livets mening.
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.