Kapitalismen fixar inte klimathotet

Klimatproblemet kan aldrig lösas i ett kapitalistiskt system. Och anledningen är ganska självklar: kapitalismen och marknadsekonomin bygger på ständig ökning av produktionen, och därmed ständig ökning av konsumtionen. Och det kräver ett ständigt ökat utnyttjande av jordens resurser.

Men det finns ju, och det kan utvecklas, teknik som tar fram resurser på ett klimatsmart sätt, invänder du kanske nu. Och visst, det finns teknik och det arbetas på att ta fram ännu mer sådan teknik. Problemet är att det tar tid att utveckla sådan teknik, och när den är utvecklad är den i allmänhet i början dyrare än traditionell, miljöförstörande teknik. Och det tar dessutom tid att sprida denna teknik över världen. Och så länge kan inte ”marknaden” vänta, för då rasar den ihop.

Det finns en miljard kineser och en miljard indier som hungrigt väntar och längtar efter att nå samma materiella standard som vi i Väst har. För dem är det prioritet 1, och när de företag som lever och berikar sig på dagens smutsiga teknologi erbjuder dessa två miljarder människor en snabb väg mot ökad levnadsstandard, så tackar de flesta av dem inte nej.

Individer och grupper som förstår klimathotet och vill bekämpa det befinner sig alltså framför/nedanför ett gigantiskt stenblock som är på väg nerför en backe. De – Greta Thunberg och andra som hon –  stretar emot så mycket de bara kan, men i bästa fall lyckas de bromsa farten på stenblocket. Det kan inte stoppas, det kommer att fortsätta nedåt.

Kan då ett annat ekonomiskt system rädda klimatet? Och hur ska i så fall ett sådant system se ut?

Foto: Pixabay.

Det är i människans huvud och tankesätt som förändringen måste börja. För att ta ett konkret exempel bland många: ett ord som shopping måste helt bort ur vårt medvetande. Vad är shopping? Jo, det är att vi går runt bland butiker och stånd och letar efter saker som ser roliga ut, fast vi egentligen inte behöver dem. Att gå in i en butik och köpa de där två sakerna vi verkligen behöver – kanske ett bröd och en liter mjölk, eller ett par gummistövlar – och därefter omedelbart gå ut igen, är inte shopping. Shopping är handlande för handlandets egen skull.

Nu låter det kanske som jag lägger skulden på den kvinnliga halvan av mänskligheten – för det vi vanligen kallar för shopping är troligen mer populärt bland kvinnor. Men det gör jag inte, för män har sin egen variant av shopping. Män sitter framför datorn och går in på sajter med bilar, golfklubbor eller vad det nu kan vara, och spenderar sedan också gärna tid i bilhallen där de botaniserar bland de olika modellerna. Detta är ett fenomen som finns hos båda könen, även om det kan se olika ut.

Detta är ett fenomen som har skapats av marknaden, och det har pågått under så lång tid att ”behovet” att shoppa finns intvättat i hjärnan hos oss konsumenter. Ja, bara hör på det uttrycket, som ofta används om oss – konsumenter. Det är vad vi förväntas vara, konsumera är vad vi förväntas göra för att hålla hjulen i det kapitalistiska samhället rullande. Och det är förödande för klimatet.

Konsumenthetsen är kopplad till föreställningen att vi hela tiden måste få det bättre. Vi får aldrig vara nöjda med hur vi har det nu, vi måste hela tiden kämpa – främst genom konsumtion – för att få det ännu bättre. Och när vi tänker på hur bra eller dåligt vi har det, så jämför vi oss oftast med dem som har det bättre än vi, i betydelsen de som har fler prylar är vad vi har. Det är de som får sätta standarden, inte hur mycket eller hur lite vi egentligen behöver för att vara lyckliga.

Jag vet inte om socialismen skulle kunna ändra detta sätt att tänka. I så fall är grundförutsättningen att denna socialism inte bara införs i ett isolerat land, för i det korta perspektivet skulle människorna i detta land känna avund över hur människor i omgivande (kapitalistiska) länder kunde fortsätta att shoppa och spendera pengar och få det bättre.

Risken är uppenbar att vi, mänskligheten, är som fabelns skorpion som åker på oxens rygg över floden. Oxen vet att om skorpionen sticker oxen, så kommer de båda att drunkna. Därför vågar oxen låta skorpionen åka på dess rygg. Skorpionen vet också detta, men trots det sticker den oxen mitt ute på floden, för det ligger i dess natur att göra det och den kan inte låta bli.

Vi vet att klimatet inte tål den rovdrift som vi bedriver mot jorden idag. Men det kapitalistiska systemet har hjärntvättat oss konsumenter till den grad att vi ändå fortsätter, även om det kommer att betyda en katastrof, om inte för oss som lever nu, så för snart kommande generationer.