Intellektuella klubben

”Var var vi nånstans? Eh… meningen med livet?”

Suck.

”Vi är alltid där, om meningen med livet. Och som vanligt gled du in på ett sidospår.”

”Nu är du inte rättvis. Ibland är det faktiskt du som glider in på ett sidospår.”

Ler, ett tyst medgivande. Tar en munfull av det varma kaffet, njuter av aromen.

”Men okej, var exakt, angående meningen med livet, var vi när jag gled in på ett sidospår?”

”Minns inte riktigt. Det var ett tag sedan.”

”Men… det var väl två veckor som vanligt?”

”Nej, det var det inte. För förra gången kunde inte du, för du skulle köra din son till nån… fotbollsmatch eller nåt sånt.”

Gör en besvärad grimas, rör med skeden i koppen så att sockret ska blandas med den svarta drycken.

”Du låter lite anklagande. Du vet att jag har mina barn att ta hand om.”

”Ja, men det är konstigt att det måste vara du som kör varenda gång.” Himlar lätt med ögonen. ”Men det är kanske meningen med livet för dig, att köra bil till fotbollsmatcher.”

”Att vara med mina barn är faktiskt en del av meningen med livet, för mig. Det kanske inte du kan…”

Skrapar eld på en tändsticka, tänder en cigarrett. Blåser ut rök.

Lätt forcerad hostning.

”Du borde inte röka så mycket.”

”Du vet att det är därför vi sitter utomhus, även på vintern, för att jag ska kunna röka.”

”Det kanske är meningen med livet för dig, att röka?”

”Åh, inte nu igen.” Pil av rök som stryker lätt över huvudet. ”Säkert var det det sidospåret du gled in på, som du brukar. Att jag röker för mycket.”

”Jag säger det för att jag bryr mig om dig!”

Höjer hakan något, som i trots.

”Jag njuter av att röka, och vad är det för mening med livet om man inte får njuta? Och vad spelar det för roll? Jag har inga barn, kommer inte att få några heller.”

Ett uttryck av lidande, betraktar kaffekannan.

Ler igen, överslätande.

”Att sitta här med dig är också en del av meningen med mitt liv.”

”Detsamma. En väldigt viktig del. Det är därför jag…” Avbryter sig, skakar lätt på huvudet som för att skingra något där inne. ”Jag vet inte hur jag skulle stå ut utan de här stunderna. De… du… är som nytt syre som förs in i min hjärna.”

”Inte rök?” Lägger huvudet nätt på sned. ”Förlåt. Jag uppskattar att du bryr dig… nånstans.”

”Nu minns jag var vi var! Hönan och ägget, vilket som kom först.”

Nickar igenkännande. Ja, så var det.

”Och du sa ägget, och då ville jag vet varför du tror det, men då…”

”Då tände jag en cigarrett och du började tjata om det. Det är formen, förstås.”

Rynkar pannan, fyller på mer kaffe, häller i socker, rör runt.

”Formen? Hur menar du?”

”Men tänk själv. Där, nånstans ute i Intigheten… svävade den ursprungliga formen. Jag kan inte se formen av en höna sväva där ute i Intigheten, det skulle vara helt sjukt. Men ett ägg, inga problem.”

Småler.

”Då är det bara frågan om vilket som kom först, ägget eller spermien.”

Advertisements

About cosmosaccordingtolongandy

Liksom man kan finna hela kosmos i ett enda riskorn, så finns det inget som är för stort eller för litet för denna blogg. Jag tror på i princip allt - allt som en människa kan framställa i sin fantasi är möjligt. Livet är oändligt - men lev i nuet. Alla tillvaratagna "nu" utgör livets mening.
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.