Berget

Berget. Det ensamma berget. Det oföränderliga berget. Konstanten i tillvaron. Tryggheten, grundbulten.

Vad tänker berget? Tänker berget? Har det en själ? En djupt sovande själ? En själ, ett medvetande, som mäter tiden inte i minuter, timmar och år utan i tusentals, miljontals, miljardtals  år. Är en minut för oss tusen år för berget, eller en miljon?

Så, vad tänker berget när det ”ser”, uppfattar, de myriader av blixtsnabba händelser som passerar förbi dess perimeter? Vad hinner det uppfatta? En planta skjuter upp ur jorden, växer upp till ett högt träd… och ungefär när berget vant sig vid att ha det där, så kommer en våldsam storm – som för berget bara är en lätt vindpust – och fäller trädet.

Hur reagerar berget på de där pyttesmå varelserna som pinnar av och till runt berget, reser små tändsticksaskar som de går in i och ut ur, fortare än berget kan registrera, vilka rivs eller förfaller långt innan berget lärt sig känna igen dem? Och varelserna själva… som ilar runt som skållade råttor till synes irrationellt, utan mål och mening.

Någon enstaka gång är det någon av dem som stannar upp, tar sig tid att sätta sig ner och betrakta berget. Berget noterar, fast det går med ljusets hastighet, hur någon av de där små varelserna söker skydd av berget; söker skugga en het sommardag, eller lä när det blåser en kall vinterkväll. Liksom när fåglarna hittar en skreva högt uppe att bygga sitt bo, där de har utsikt och där vindarna erbjuder en startbana för flygning.

Berget noterar detta med en glimt av tillfredsställelse, att någon av dess mindre stationära kusiner inte bara tar bergets tjänster i anspråk utan också ger uttryck för sin uppskattning av dem. När trädet i vinden viskar bergets namn, när örnen brer ut sina vingar och tackar klipphyllan för hjälpen, när människan sjunker ner i skuggan och med välbehag lutar sin lilla kropp mot bergets stora, då vet berget att dessa tillfälliga gäster kan förnimma en gemenskap, en samhörighet, en känsla av att de alla har sin plats och sin funktion i Alltet.

Advertisements

About cosmosaccordingtolongandy

Liksom man kan finna hela kosmos i ett enda riskorn, så finns det inget som är för stort eller för litet för denna blogg. Jag tror på i princip allt - allt som en människa kan framställa i sin fantasi är möjligt. Livet är oändligt - men lev i nuet. Alla tillvaratagna "nu" utgör livets mening.
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.