Favorit i repris: Oändlighet i tid och rum

Nedanstående inlägg publicerades på den här bloggen för snart fem år sedan, i november 2012. För mig är det synnerligen aktuellt fortfarande, inte minst med tanke på den roman jag för närvarande jobbar med. Så här är dessa tankar än en gång!

 

Vetenskap har, av en intelligent person, definierats som det vi vet just nu. Jag tycker det är en definition som är bra att ha med sig när vi möter människor som tror att de sitter inne med den absoluta sanningen.

På medeltiden “visste” vi att jorden var platt. Vi “visste” också att en kvinna som kunde använda örter för att läka sina medmänniskor var i förbund med djävulen och måste brännas. På 1800-talet “visste” vi att tobak var nyttigt, därför skickades sjuka ut att arbeta på tobaksfälten.

För inte så värst länge sedan “visste” vi att en molekyl var den minsta existerande partikel som fanns. Senare lärde vi oss och “visste” att atomen fanns, och den var mindre – minst, till och med. Nu vet vi att det finns gott om partiklar som är mindre än atomen, såsom atomkärnan (vilken innehåller olika partiklar) och elektronerna som snurrar runt den. Frågan är om vi “vet” att dessa är de minsta, eller om vi har lärt oss att bara tro att det kanske är så?

Jag tror (observera tror) inte att det finns något som är minst. Eller störst, för den delen. För mig är det helt logiskt att oavsett hur liten partikel vetenskapsmännen (eller -kvinnorna) kommer att hitta, så finns det någonting som är mindre än den. Och det som vi kallar universum är säkerligen bara en del i något ännu större. Lite grann som det gamla talessättet som påstods gälla i Vilda Västern: Det spelar ingen roll hur snabb du är, det finns alltid någon där ute som är snabbare.

Den kommer alltid en ny dag, även efter den “yttersta”.

Lika självklart är det för mig att det inte finns någon början eller något slut på tiden. Oavsett hur långt tillbaka vi går i tiden, så kommer det alltid att finnas något som hände före den tidpunkt vi har kommit till. Och efter den sista dag vi kan tänka oss kommer det ännu en dag.

Detta är en av anledningarna till att jag tror på en intelligens som står bakom allting – en Skapare. Och även om Bibeln är en skrift som jag misstror i många avseenden, så är det intressant att där, i Johannesevangeliet, står: “I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.”

Ordet, förmågan att säga något och sedan få det att hända, är en minst lika trolig förklaring på Alltets skapelse som någon annan. Så länge ingen annan tillfredsställande teori om alltings ursprung har presenterats, så duger den bra till mig.

Advertisements

About cosmosaccordingtolongandy

Liksom man kan finna hela kosmos i ett enda riskorn, så finns det inget som är för stort eller för litet för denna blogg. Jag tror på i princip allt - allt som en människa kan framställa i sin fantasi är möjligt. Livet är oändligt - men lev i nuet. Alla tillvaratagna "nu" utgör livets mening.
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s