Religion – ett stöd eller ett hinder?

Jag brukar, både professionellt och i diskussioner som privatperson, hävda att svensk lag gäller framför varje individs religiösa övertygelse – för alla som bor i Sverige. För den som bor i ett annat land är det detta lands lag som gäller, oavsett personlig tro eller religion.

Till exempel, oavsett vad du säger att du har läst i Bibeln eller Koranen om att homosexualitet är en synd, så är det inte det i Sverige. Här är både känslor, förhållanden och äktenskap könsneutrala och det måste alla acceptera. Alla måste inte hålla med, men ingen får lov att diskriminera eller trakassera någon annan för dennas sexuella läggning.

Samtidigt brukar jag hävda att det inte spelar någon roll vad du eller jag tror på. Och ja, det rimmar ganska väl med vad jag då hävdar angående att lagen står över religionen. Men det är ändå inte det som är min poäng.

Min poäng är, att det finns en Sanning – vi vet inte vilken den är. Men den finns, oavsett vad den kristne, muslimen, juden, buddisten eller ateisten tror. Och det viktiga är våra handlingar, hur vi agerar i vardagen i vårt samspel med varandra.

Så enkelt och strukturerat är det, har jag tänkt. Men… så slår det mig att jag kanske är ute på lite djupare vatten än jag trodde.

Den händelse som fick detta tvivel att födas i mitt huvud är en övning som vi gör i utbildningssyfte på mitt arbete. Vi framför där ett antal påståenden till dem vi utbildar, och försöker få fram en diskussion om varje påstående med utgångspunkt från om man håller med om påståendet eller inte. Och ett av dessa påståenden lyder: Religion är en del av min vardag.

För mig har det mekaniska, självklara svaret varit nej. Nej, religion är inte en del av min vardag. Och då menar jag, att jag tar inte den med mig när jag går ut på gator och torg för att samspela med andra människor. Min religion behåller jag inom hemmets fyra väggar, eller ännu hellre inom mig själv.

Min motivering till denna ståndpunkt är, att i samspelet med andra människor ska inte religionen utgöra ett hinder. Den ska inte orsaka problem mellan den som tror si och den som tror så. I samspelet mellan människor har vi svensk lag att hålla oss till, och det räcker och är bäst så.

Men nu tänker jag: Ja, det viktiga är våra handlingar, hur vi behandlar andra. Men var kommer dessa handlingar ifrån? Vad är det som avgör hur vi handlar? Är det verkligen svensk lag, att vi vet vad som gäller, vad vi får göra och inte får göra enligt lagboken? Eller är det helt andra saker som avgör hur vi agerar i samspelet med andra personer?

Är det faktiskt så att vår uppfostran är en stor del av den grund vi står på när vi, i stunden, fattar ett beslut – kanske automatiskt, omedvetet – hur vi ska reagera på en given situation? För religionen är för många av oss en del av det vi har fått med från vår barndom, den har för många varit avgörande för hur vi blivit uppfostrade.

Då menar jag inte att vi alla har samma religiösa tro som våra föräldrar. Det har jag inte själv. Men jag misstänker att mina föräldrars beteendemönster, deras attityder till andra människor, har färgat av sig på mig. Och om det är så att deras religiösa tro har påverkat deras beteende, så har den också indirekt påverkat mitt.

Bild: Free Illustrations

Jag tror till och med att de som radikalt bryter med föräldrarnas tro ändå kommer att uppvisa liknande beteendemönster som föräldrarna har (haft). Och då är det frågan om detta innebär att föräldrarnas religion någonstans ändå satt avtryck hos dessa personer. Religionen (och då räknar jag även in icke-religion, alltså ateism) är förvisso bara en del av en persons kulturella bagage. Det finns värderingar som kommer från andra bevekelsegrunder. Men jag tror att allt det där är tätt sammanflätat hos en individ och det är svårt att analysera var varje liten bit kommer ifrån.

Så, vad blir så resultatet av alla dessa funderingar? Är religion en del av min vardag eller inte? Ska den vara det eller inte?

Svensk lag står över alla religioner, det fortsätter jag att hävda, så länge vi bor i Sverige. Men jag måste göra ett tillägg: svensk lag och de traditioner som finns bland oss som bor i det här landet, och religionen är en del av den traditionen. Och liksom lagen ibland ändras, så ändras traditionerna, och det gör de eftersom vi får influenser från utlandet, antingen via teve och annan media, eller genom människor som kommer hit.

Detta är långsamma processer, men de pågår hela tiden. Vi kan vara fullständigt övertygade om att en präst idag inte lär ut exakt samma saker som hans kollega för 500 år sedan. Och dessa processer verkar förstås åt båda hållen – en person som kommer hit influeras också av hur vi har det här. Det måste hon göra för att kunna fungera här. Men det är oftast inget hinder för henne att samtidigt behålla mycket av det bagage hon har med sig. Det skulle vara skadligt för hennes själsliga mående att kasta av allt som har varit hennes sätt att agera fram tills hon kom hit.

Jag tror jag landar i att religionen kan mycket väl vara en del av min vardag, eller din, så länge den inte kommer i uppenbar konflikt med svensk lag och de traditioner som för tillfället är rådande här.

Detta kan vara en vansklig balansgång på en smal stig mellan två stup. Båda stavas extremism – i botten av det ena finns exempelvis mannen från Mellanöstern som vägrar ta en kvinna i hand när de hälsar, i botten av det andra finns de som drömmer sig tillbaka till en Bullerby-idyll där alla var exakt likadana och ingen tilläts vara något annat. (Egentligen är de samma sorts människor, lika inskränkta båda två, men båda vägrar de se detta.)

En vansklig väg, men den enda vägen framåt. Först då blir religionen ett stöd, inte ett hinder för positiv förändring.

Advertisements

About cosmosaccordingtolongandy

Liksom man kan finna hela kosmos i ett enda riskorn, så finns det inget som är för stort eller för litet för denna blogg. Jag tror på i princip allt - allt som en människa kan framställa i sin fantasi är möjligt. Livet är oändligt - men lev i nuet. Alla tillvaratagna "nu" utgör livets mening.
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s