Funderingar kring träd

Jag tycker att träd är mycket fascinerande varelser. Varelser, ja, för träd är i högsta grad levande, och det finns saker som tyder på att varje träd har ett individuellt medvetande.

Troligen är träd de levande varelser på jorden som blir äldst. Enligt Skogssällskapets hemsida finns det en gran på Fulufjället, i Norrland, med ett rotsystem som är minst 9500 år gammalt. Trädet är en bild av odödligheten.

Berg, och andra oorganiska komponenter på jorden, och i universum, är förstås ännu äldre. Men det krävs ännu lite mer av esoteriskt tänkande för att framgångsrikt påstå att ett berg är en levande individ.

Om vi ska jämföra träd, och deras liv, med människor, vad kan vi då finna? Hur ska vi tänka?

Vi kan tänka på trädet som den individ vi ser – eller skulle kunna se, om vi hade levt så länge – växa upp från liten mjuk ”stjälk”, även om den benämningen inte är biologiskt korrekt, till en, i bästa fall, högväxt rese med mäktig stam och ett omfångsrikt grenverk. Hur ser det här trädets liv ut?

Det kan förstås se ut på hur många sätt som helst, men vi kan dra två lite bredare penselstreck. Antingen får det trädet ett våldsamt slut; blir nedhugget eller stryker med i en skogsbrand, till exempel, eller lever det länge och harmoniskt för att i hög ålder långsamt ruttna och förmultna.

Precis som en människas liv, således. En del av oss dör unga och våldsamt, andra somnar in på sin ålders höst.

Vi kan också, på detta träd, göra vissa andra intressanta iakttagelser. Även om trädet blir hundra, eller tusen, år gammalt, så är det inte allt på trädet som blir så gammalt. Löven, till exempel, och blommorna, om sådana finns, vissnar och faller av – dör – varje år. Men trädet står kvar. Enstaka grenar vissnar och faller av, eller bryts av. Men trädet står kvar, och växer vidare.

Våra celler dör också, hela tiden, och ersätts av nya. Det påstås att inom sju år av vårt liv är samtliga våra celler utbytta. Vi råkar ut för saker under livet, får törnar och skavanker. Som grenar på ett träd, vilka bryts och faller av.

Trädet – en fascinerande varelse. Och just detta träd, på bilden, “The Big Tree of Life”, kommer att finnas med på min påskutställning nästa vecka i Hedbergshuset.

Men nu kan vi se en skillnad mellan en människa och ett träd. Trädet fortsätter att växa och blir allt större, allt mer omfångsrikt och förgrenat. Så är det inte med en människas liv. Vi når en kulmen, kanske någonstans i yngre vuxen ålder, därefter går vi tillbaka, åtminstone fysiskt. Vår kropp blir svagare när vi blir äldre. Vårt liv är som en cirkel, snarare än en ständigt stigande kurva.

Trädet, det stora, mäktiga, vars grenverk ständigt växer och breder ut sig, kan vi därför istället likna vid vår själ. Livet i vår fysiska kropp – varje liv i en fysisk kropp – är som löven eller blommorna på trädet, eller som grenarna som bryts och faller av. Det som finns kvar, och som i bästa fall fortsätter att växa, är själen. För varje erfarenhet vi gör, varje sak vi lär oss, under liv efter liv, utvecklas vår själ.

Det kan se olika ut. En del träd växer snett, kanske hamnar i skuggan av andra träd, kanske står på en utsatt plats som hindrar dem att nå sin fulla potential. Så är det med oss också. Av olika omständigheter blir vårt liv inte det bästa; vi kanske utför handlingar som vi inte borde utfört, de skadar vår själ, hindrar den i sin utveckling.

En del träd möter, som vi tidigare nämnt, sitt öde i en brand, en skogshuggares yxa eller en storm, och faller. Då måste de börja om från början, som en liten ”stjälk”. Så kan vi också tänka att det är för människan. De som begått verkligt dåliga handlingar kanske tvingas börja om från en grundläggande nivå – kanske i ett djurs form – för att själen ska få en ny chans att utvecklas.

Men roten då? undrar du kanske nu. Om trädet är vår själ, vad är då roten?

Roten är en del av själen, dess grundläggande del. Och i den finns också gudagnistan, den oföränderliga, den som en del kallar för anden. Den som finns kvar även om onda, primitiva handlingar har så gott som förstört hela trädet/själen, den som ser till så även den mest sårade själ kan börja om och få en ny chans.

Advertisements

About cosmosaccordingtolongandy

Liksom man kan finna hela kosmos i ett enda riskorn, så finns det inget som är för stort eller för litet för denna blogg. Jag tror på i princip allt - allt som en människa kan framställa i sin fantasi är möjligt. Livet är oändligt - men lev i nuet. Alla tillvaratagna "nu" utgör livets mening.
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s