Det stora misslyckandet

Viktor Orban i Ungern.

Nigel Farage och Brexit i Storbritannien.

Jimmie Åkesson i Sverige.

Donald Trump i USA.

Över hela den europeiska kontinenten, och nu även i Amerika, har högerextrema figurer och partier skjutit upp ur marken, och växt till sig. Och en genomgående ingrediens i denna trend är, att ju värre övertramp de begår, ju grövre och mer kränkande uttalanden de gör, ju mer barbariska de är i sin framtoning, desto fler människor sympatiserar med dem.

Vad vi ser är ett gigantiskt förakt för politiker och det så kallade etablissemanget, ”PK-maffian” som det heter i Sverigedemokratisk jargong. Vad vi ser är ett totalt misslyckande från de etablerade partierna och politiska ledarna att vinna förtroende bland en stor och ökande grupp av medborgare.

Att peka på en enda anledning till denna utveckling är nog omöjligt. Det finns flera faktorer som har lett fram till detta.

Världen förändras i allt snabbare tempo. Människan levde som jordbrukare under tusentals år. Så kom den industriella revolutionen, och vi levde i industrisamhället under mer än hundra år. Därefter har service- och tjänstesektorn växt lavinartat – inte minst med hjälp av den otroliga tekniska utveckling vi sett under de senaste decennierna.

Världen har inte bara förändrats, den har blivit mindre. Vi rör oss ganska obehindrat mellan olika delar av jorden, och ännu snabbare rör pengarna sig. Företag i Europa och USA förlägger sin tillverkning till låglöneländer i Asien och på andra ställen. Och denna utveckling understöds, eller motarbetas åtminstone inte, av de etablerade politiska grupperingarna.

Någonstans längs denna väg har ledarskiktet – politiker, ekonomer och andra som ”ligger i framkant” – tappat en stor del av befolkningen. Förändringarna går så snabbt att många känner att de tappat fotfästet. Det som varit ”sant” så länge de minns gäller inte längre, och känslan infinner sig att man är maktlös. Det går inte att stoppa det som håller på att hända.

Just därför dras dessa människor till grupper, partier, starka individer som lovar att göra det omöjliga, att stoppa utvecklingen, att vrida den tillbaka. För just det är en gemensam nämnare för extremhögern, man vill tillbaka till en (inbillad) guldålder någonstans i det förflutna. ”Make America great again!” skanderar Trump och hans följare, och Jimmie Åkesson och hans parti vill återvända till en Sörgårdsidyll där alla heter Olle och Lisa, inte Mohammed och Latifah.

Jag menar att en stor del av ansvaret för det missnöje och det förakt för etablissemanget, som möjliggör de högerextremas framgång, ligger hos socialdemokratiska partier och motsvarande. I land efter land har vi de senaste decennierna sett hur politiker som, bara för att nämna två, Tony Blair och Göran Persson oblygt skiftat färg från röd till ljusblå. De har i stort sett köpt och accepterat borgerlighetens världsbild – gått med på sänkta skatter, nedmontering av den offentliga sektorn, liten eller obefintlig kontroll av kapitalet. De som blivit omsprungna av personer med vassare armbågar och finare ekonomiskt väderkorn har inte fått något stöd från den traditionella arbetarrörelsen. Och i en värld där det inte går att se skillnad på socialdemokratin och den moderata högern blir många vilsna människor ett lätt byte för extremhögern.

Ilskan riktas mot dem som har det svårast, murar och stängsel byggs för att stänga dem ute. Foto: Freeimages.com

Ilskan riktas mot dem som har det svårast, murar och stängsel byggs för att stänga dem ute. Foto: Freeimages.com

Frustrationen och missnöjet hos den som känner sig marginaliserad är förståeligt. Svårare att förstå är dock att missnöjet sällan riktar sig mot dem som faktiskt orsakat det – de superrika, som tar hand om alla pengarna, som är de som dragit nytta av att världen krympt. Nej, istället riktas ilskan mot dem som har det ännu svårare, framför allt flyktingar och invandrare från tredje världen.

Den enda trösten i den politiska utveckling vi ser just nu, och den är klen, är att om/när dessa Trump- och Åkessonfigurer kommer till makten, så kommer det ganska snart att visa sig att de inte har förmågan att leverera det som de lovat. Deras väljare kommer att bli besvikna och successivt lämna dem. Men tiden där emellan kommer att bli smärtsam för oss alla.

Advertisements

About cosmosaccordingtolongandy

Liksom man kan finna hela kosmos i ett enda riskorn, så finns det inget som är för stort eller för litet för denna blogg. Jag tror på i princip allt - allt som en människa kan framställa i sin fantasi är möjligt. Livet är oändligt - men lev i nuet. Alla tillvaratagna "nu" utgör livets mening.
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s